Idag fick jag höra att det finns personer som oroar sig för att jag bloggar om deffning och att jag som är så slimmad skulle gå ner tre kilo.
Jag är därför så tacksam över den som tog upp detta med mig idag!
Eftersom jag inte vet vilka fler som oroar sig och om det finns tonårstjejer som kan ta skada av mitt bloggande, så tar jag det på allvar och vill därför redogöra lite här:
Ni behöver inte oroa er för att jag håller på få ätstörningar. Jag har under hela min uppväxt lidit av att vara för smal; jag åt och åt men gick inte upp i vikt.
Problemet uppstod i och med att folk runt omkring mig var överviktiga och därför oroliga för mig. De överförde sin oro på mig och jag hade plötsligt ett problem.
Detta ätstörningsbeteende åt fel håll (vilja bli tjockare men inte kunna det) hängde i långt upp i tjugoårsåldern. Ledde till sociala fobier bland annat.(kunde inte äta med andra - tyckte alla kollade hur jag åt hela tiden) Väldigt trist och onödigt.
Träning blev min lösning på problemet!
Jag hittade mitt koncept mot detta genom att börja styrketräna ordentligt. Fyra gånger i veckan körde jag hårt på gymet och det ledde till den underbara känslan av stor aptit!! Så härligt att äntligen kunna njuta av mat! Jag åt massor av allt och musklerna växte och jag gladdes över varje kilo som ökade på vågen!
Så med all min erfarenhet så kommer jag absolut inte hamna i några ätstörningar igen! Jag äter allt, jag tränar mycket och aptiten är stor:) Jag kan verkligen njuta av maten och efterrätterna och det är inget jag tar för givet! Jag kommer fortsätta av att njuta av allting hela mitt liv.
Därför tränar jag! För om jag inte gjorde det så skulle jag inte kunna äta så mycket och så onyttigt som jag gör.
Jag skulle med min ålder i åtanke, snart börja samla på mig rejält med övervikt, vilket leder till livsstilssjukdomar.
Därav min tanke på att kompensera - alltså balansera träning och kost.
(någon reagerade på att jag skulle ut och springa innan jag unnade mig smörgåstårta. Detta är för mig inget offer utan bara väldigt praktiskt sätt att balansera inkomster och utgifter. Alternativet är att göra som andra och avstå smörgåstårtan. Men nej tack, aldrig! Här ska njutas av allt gott! Men då måste man kompensera detta - thats the fact.)
Om ni noga läser mitt blogginlägg om deffningen, så ser ni att jag satte ett rimligt mål för mig = tre kilo. Jag förklarade att jag absolut inte ska gå ner mer och jag redogör att jag har full koll på mitt BMI.
Jag skriver också att jag inte behöver gå ner dessa tre ynka kilon egentligen utan är nöjd som jag är, men såg det som ett kul test också eftersom jag hjälper människor att förbränna fett och då är det bra att jag har den erfarenheten.
Detta med utseende kan verkligen bli ytligt och bara utseendefixerat; det vet jag.
Men för oss som har träning som livsstil är det en del av det hela just intresset för de olika träningsperioderna; muskeluppbyggnad under vinterhalvåret; sedan några kilo deffning under ett par vårmånader.
Men det är inget som varje tränande person ska hålla på med.
Om du känner att du har fastnat i utseendefixering - sluta då genast att mäta väga osv!! Ät, träna och må bara bra! Du är bra som du är!!
Jag hoppas verkligen att kost och träning ska få bli naturliga inslag i ditt liv - så naturliga att du inte behöver vara uppfylld av tankar på det utan att det är en skön automatik, som för mig! Jag tänker på en massa annat i livet, så som vänner, goda böcker jag läser, praktiskt familjeliv osv.
Frågan är; är jag ett dåligt föredöme? Jag som äter allt och tränar balanserat för att kunna njuta av det goda?
Eller kan man istället tänka sig vara en dålig förebild om man ständigt säger nej tack till det som bjuds? Hoppar över måltider med andra? Har ångest efter att ha smällt i sig en stor godispåse? Talar om sin övervikt ofta?
Det beteendet är så vanligt, att jag inte tror vi förstår att det är just det beteendet vi inte vill att våra barn ska få!
Jag vill att Olivia ska äta allt, men förstå att träna och röra på sig för att få må bra resten av livet.
Det sista jag vill är att hon ska ha ångestkänslor i samband med mat och godsaker! Jag vill inte att någon ska få uppleva det jag upplevde.
Njut nu av allt det goda - i normala mängder!
Träna för att må bra, bli pigg och glad - inte för utseendet!
Vi blir ändå skrynkliga och skrangliga med åren - kroppen bryts sakta ner. Men den inre människan kan få må bättre och bättre. Det är härligt att bli äldre! Man är så mycket nöjdare med sig själv:)
kram alla som bryr sig! Våga gärna komma med synpunkter och frågor! Det är ju därför jag arbetar med detta;)
Så länge det inte är fixering så är det ju nemas problemas,