WellnessByCamilla

En blogg om viktiga saker i mitt liv; om äktenskap, familj, vänskap, böcker, hälsa, resor, inredning och annat kul!

Självförtroende är verkligen situationsbundet!

Självkänsla är en inre trygghet och tillit till sig själv. Att man upplever att man är ok som man är, man accepterar sig själv med sina fel och brister. Man kan då ha en skön självdistans där man kan ta kritik utan att gå ner under isen. Man kan instämma med kritiken då den stämmer; att man inte är bra på allt. Ingen KAN  vara bra på allt, men vi är alla bra på något. Men att vi är lika mycket värda, helt utan villkor och prestationskrav är en viktig del i självkänslan. Starka människor kan erkänna detta och ändå känna sig nöjda och trygga.
Självförtroende däremot är situationsbundet och kan variera i olika tider. Man kan ha ett kanonbra självförtroende på vissa områden eller gällande vissa situationer, men väldigt lågt i andra.
Detta kan människor runt omkring ha svårt att förstå ibland. Man kan verka vara en stark person och till exempel stå inför människor och tala utan att tveka, medans samma person är jätteosäker i andra situationer.
Sen är ju inte livet konstant utan skiftar i olika perioder. Då kan man tappa självförtroendet under en tid, då man förr klarat det med lätthet. Det kan handla om att man är stressad, har blivit tilltufsad av svåra händelser, eller så har man för höga krav på sig själv som man inte lyckas leva upp till.
Vad har jag för egen erfarenhet?
Ja, definitivt av att livet vacklar till ordentligt ibland. Det gjorde det till exempel när jag som nyförlöst förstföderska fick vara stark för Peter, min man, som fick cancer. Just då, så länge han var sjuk, så var jag stark. Men efteråt hamnade jag i en depression som varade i ca 7-8 månader. Jag hade ingen aning om vad en depression var innan, och förstod inte att det var en naturlig reaktion efter en sådan traumatisk livssituation.
Vad hände med mig då? Jag blev rädd, ledsen, deppig, hade enorma ångestattacker och panik. Jag kunde till exempel sitta lugnt hemma i soffan och titta på TV när plötsligt ångesten kom som starka vågor över mig.
Flera sociala fobier blev min vardag. Flera vardagliga situationer blev rena mardrömmen för mig.
Allt det jag tidigare vågat tappade jag självförtroende i! Hela min självkänsla var i gungning!
Det hela blev värre av att jag inte vågade erkänna dessa "negativa känslor" för någon. Om man inte säger något så blir det större inom oss. Räddningen var tre: dels så upplevde jag en stor skillnad i min ande än vad jag kände i min själ. Inför Gud var jag lycklig och frimodig och så glad, samtidigt som min själ var ångestfylld och tilltufsad.
Så Gud blev min härliga tillflykt och glädjekick!
Dels så var det en mycket klok äldre kvinna som sa till mig: du är helt normal om du känner det jobbigt nu efter att Peter friskförklarats - för du har liksom varit tvungen att vara stark för honom och nu får du slappna av och då kommer alla negativa undantryckta känslor fram. Vilken befrielse att få h öra att man var normal!!!
Den slutliga räddningen var att jag själv förstod vägen ut ur fobierna; jag använde kognitiv beteendeterapi på mig själv - långt innan jag ens hade hört talas om vad det var.
Jag närmade mig de jobbiga situationerna med redskap för att i dem, reducera jobbiga känslor och fokusera på att njuta och locka fram positiva känslor istället. Jag lyckades!
Idag är jag fullständigt befriad från fobier och rädslor. Det tänker jag på ibland när jag är just i dessa vanliga situationer; "tänk att jag nu kan vara här, i denna situation , utan ångest och panik och bara njuta!!!"
Idag har jag en trygghet och en självtillit där jag vet att jag kan ta mig ur svåra känslor och situationer. Där jag nu har verktyg att klara av riktigt tuffa prövningar. Där jag vet att begränsningar finns bara i våra tankar - inte i verkligheten! Jag är trygg över att jag är helt ok som jag är, att jag har rätt att vara den jag är, tycka det jag tycker och välja det jag väljer och att man ska respektera mig för detta.
Jag vet också att jag har bra självförtoende i vissa saker och inget självförtroende knappt alls i andra.
Så är det och jag försöker använda redskap och positiva tankar för att bygga upp självförtroende i det jag inte är bra på.
Livet är en skola! Vi lär känna oss själva och allt annat mer och mer. Det är väldigt skönt att bli äldre - för då har jag lärt mig så mycket mer än när jag var ung. Villkoret är dock att JAG MÅSTE VARA ÖDMJUK OCH VILLIG ATT FÖRÄNDRAS. Personlig utveckling är något jag gärna vill hjälpa människor med. Jag hoppas få många klienter som är redo att strunta i sina gamla tankemönster och vara öppen och nyfiken på varför de fungerar som de gör, att de vill använda de redskap jag har för att skriva om sina "livsmanus" och att jag får coacha dem framåt och se dem växa i självkänsla och trygghet.
kram Camilla

 

En god självkänsla är bland de viktigaste faktorerna för att kunna utvecklas. Saknas den eller är den dålig gör man allt för att skydda sig själv vilket hämmar utvecklingen. Självförtroendet hänger intimt samman med självkänslan och anses vara den största enskilda parametern för att förutse prestationen. Gott självförtroende ökar sannolikheten för att vi skall prestera bra.

Det går att träna sig till ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla.

Så varför inte utnyttja denna fantastiska möjlighet?

Välkommen att boka tid hos mig;)

www.wbyc.se

Premiären!

Idag var dagen D. Jag gjorde premiär som föreläsare inom mina ämnen som Stress - och Friskvårdsterapeut.
Ämnet denna föreläsning var "Balans i livet", efter överrenskommelse med kunden.
Jag hade övat minutiöst i ett par veckor innan, senaste veckan ett par, tre gånger per dag. Det skulle sitta som smäck och det tycker jag att det gjorde. Behövde inte manus. Däremot använde jag mig av Keynote (som powerpoint men till Mac) och då har man ju stöd i vad man ska prata om.
Keynote är suveränt , för på laptopen jag hade framför mig, så hade jag på skärmen dels vad åhörarna såg, dels vad som kom nästa "klick" och även tidtagarur, klocka. Dessutom egna anteckningar och kom-ihåg-lappar.
Medan de såg bara själva Keynote-bilderna på stora vita duken.
Suveräna hjälpmedel! (men utan mina tekniska grabbar hemma hade det nog inte funkat så bra).
Jag lät åhörarna skriva ner feed-back efteråt. Det fick jag och även några råd och tips - det tackar jag för!
Nästa föreläsning är på i Harvest Center den 21 november på " Afternoon Tea" för kvinnor. Det är faktiskt samma ämne, även om jag anpassar det till det ställe jag kommer till. Men det innebär att jag redan kan det mesta av föreläsningen bra och behöver alltså inte lägga så många timmar till i att plugga in det.
Efter det hoppas jag på en ny föreläsning i december, som jag fått förfrågan om...jag väntar på besked. Där ska då ämnet vara lite annat. Det skulle vara riktigt kul!
Däremellan vore det ju kul att komma igång med fler klienter att vara personlig rådgivare eller coach åt.
Så välkomna att boka mig!
Ju mer jobb, desto roligare:)
Nu kan jag unna mig och Olivia en ledig dag imorgon - och då åka till något kul ställe, bara hon och jag. Mysigt!
På måndag väntar skolarbetet igen efter en höstlovsvecka. Och det startar med fest igen! Nice!

Äta fett och grönsaker = bästa kosten?

http://www.expressen.se/halsa/1.1758581/mattat-fett-kan-vara-nyttigt
Just nu följer jag debatt och forskning om fett-dieten....det vill säga LCHF; "Low Carb High Fat" = Lite kolhydrater, mycket fett.
Det finns dem som säger att vi inte ska ta bort kolhydrater, att det är rent skadligt att göra det.
Sen finns det då dem som säger att det är just kolhydrater, speciellt förstås snabba sådada, som gör att vi blir sjuka och feta.
Jag är ingen expert och jag förordar ingen speciell diet.
Jag tycker det viktiga är balans; framför allt mellan kalorier och förbränning. Inkomster i balans med utgifter, med ett enklare uttryck.
Men jag är öppen och följer forskningen med intresse.
Både kolhydrater och fett är energi. Jag förstår också att fettet är viktigare än kolhydraterna eftersom våra organ, så även hjärnan, är inbäddade i fett. Försvinner vårat fett så kan vi dö eftersom våra organ då blir skadade. Det vet man om man har kunskaper om anorexi.
Jag vet också att kolhydraterna får vårat blodsocker i en berg-och dalbana, medans fettet ger oss jämnt blodsocker. Vi blir också mättare av fett och äter därför mindre mängd.
Hm, jag är nog positiv till  LCHF-dieten överlag, men är osäker när det gäller elitidrottare och andra högpresterande motionärer....ännu. Vi får se vad forkningen säger framöver.
Fortsättning följer...