WellnessByCamilla

En blogg om viktiga saker i mitt liv; om äktenskap, familj, vänskap, böcker, hälsa, resor, inredning och annat kul!

Barnhandläggare

Vad arbetar en barnhandläggare på en Familjehemsenhet med, undrar du kanske? 

Det är det jag jobbar med inom socialtjänsten. 
Jo, jag följer upp placerade barn och ungdomar i familjehem. Idag har jag 17 klienter. Jag ser till att de mår så bra som möjligt psykiskt och fysiskt, att de får den utbildning de ska ha, att deras identitet stärks, att de har ett socialt samspel med både biologiskt nätverk, jämnåriga och nya familjen. Jag ser till att de har samma standard som andra barn och unga i Sverige och jag ser till att de får de insatser av stöd och resurser de behöver för att utvecklas och blomma ut inför framtiden. 
Detta innebär att jag har kontakt med alla viktiga aktörer runt barnet, den unge, samt initierar vad som ska göras och inte göras, som huvudansvarig myndighet. 
Vad jag gör i varje ärende är helt olika. Jag har ärenden där allt fungerar, där jag bara behöver dyka upp på hembesöken var tredje månad. Sen har jag ärenden jag måste följa upp varje dag. Kan vara på grund av skolk, avvikelser, ohälsa eller kanske konflikter i familjehemmet. 
Man arbetar med barnens bästa i fokus, ökar skyddsfaktorer och minskar riskerna i deras liv och det i samarbete med dem själva, deras biologiska nätverk och professionella  kontakter. Man skriver remisser till sjuk- och hälsovården, överväganden om vård och utredningar som dras i nämndsammanträden eller går upp i rätten. Ingen dag är den andre lik. 

Det var lite om hur jag arbetar. 

Jag är vid målsnöret!

Jag kan knappt tro det men nu ska jag avsluta min socionomutbildning och få min examen! Termin 7 var den tuffaste och den sista men nu är den över. Visserligen väntar jag på resultatet på tre tentor/uppgifter men jag har gjort allt jag kunnat göra. 3,5 år känns både som en evighet och som snabba år. Jag är strax en äkta socionom! Jag är tacksam för den kallelsen jag fått och jag är glad och nöjd att jag var lyhörd och lydig som klev in genom den dörren. Och jag är väldigt stolt  ! 

Att från 45 års ålder komma in (ja och enligt skolan var det 9st sökanden på varje elev i vår klass som inte kom in!) och plugga nya utmanande ämnen, få ett helt nytt teoretiskt, kritiskt granskande och öppet reflekterande tankesätt, nytt akademiskt språk och en större ödmjukhet och mognad inför en helt ny karriär är riktigt häftigt!

Jag har redan nått mitt mål på ett sätt; genom att ha fått hamna exakt där jag vill vara: inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg (IFO). Att få stödja barn och ungdomar som är utsatta och sårbara. Omhändertagna och placerade. 

Under tidigare år har jag fått profetiska hälsningar och sett syner och de stämmer klockrent på det arbete jag nu har som kallelse. Tänk att Gud redan när jag låg i min mammas mage utvalde mig till detta och att han format mig och utrustat mig genom platser, människor och situationer i livet som gjort att jag passar perfekt för detta uppdrag! 

Jag älskar det liv Gud gett mig! 
Nu ska jag sova. Sista skoldagen med sista skoluppgiften är slut. Over and out! 

 

Stunden när jag precis fått veta att jag har fått tjänsten som studentanställd på Familjehemsenheten!

Sista dagarna på mitt sista sommarlov!

Jag försöker njuta varje stund. Att njuta av att kunna läsa annat än studielitteratur. Att sova hur länge jag vill. Att se en film när jag vill, åka och shoppa, inte titta på klockan eller i kalendern. Jag har lyckats mycket bra i fem hela veckor, ja även nu denna sista vecka men tankar på skola och arbete har smugit sig in under dagarna... Funderingar på några ofärdiga skoluppgifter från förra terminen. Och nya jobbet; att jag ska jobba självständigt med ca 12 klienter nu utan min mentor. Stort och viktigt ansvar. Man vet ju av erfarna klienter hur mycket deras handläggare betydde, betyder.. Det är i utsatthet människor är känsliga. Det är där vi handläggare ska komma in och ta beslut, bedöma, svara för dem men också svara för vår arbetsgivare; socialnämnden i vår kommun. Svårt. Varje fall är unikt.
Med ett så svårt jobb är det skönt att bara fundera hemma sen på hur Håkan Nessers kriminalhistoria ska sluta, att fixa sina ögonfransar, hår och naglar i all ytlighet och att tjuta av skratt åt knäppa youtube-klipp med dottern!