Sen är det inte bara trevligt och glatt, tvärtom. Vi måste prestera ihop, vi diskuterar, ventilerar, omvärderar våra åsikter, kämpar ihop, processar...Det är tufft på många sätt, men med mognad kommer vishet och ödmjukhet och gemenskap växer fram. Inte ytlig, utan djup. Man känner att man är olika men omtyckt ändå. Alla är accepterade.
För mig är det stort, har inte känt mig uppskattad för den jag är, i alla sammanhang. Tyvärr minst där jag borde känns det mest.
Men mitt liv fylls på av fantastiska människor. Är så tacksam❤️
Nu är målet att få min Socionomexamen och det är en lång, tuff bit att gå.
Kanske stannar jag där, kanske fortsätter jag. Skönt att inte bestämma själv, utan följa efter Honom som går före; socionomen Jesus😉
