Jag har inte tillhört skaran som håller fast länge vid negativa känslor men jag vet också att det handlar om ett val. När jag känner mig sårad så blir jag också arg, ilsken, vill hämnas, vill destruktiva saker, men vet att det inte hjälper utan stjälper mig i längden så jag jobbar bort känslorna aktivt. Det är en inre kamp inom mig mellan det onda och det goda.
Jag har följt rasande, hatande grupper på håll. Exempel är: religiösa grupper, så som radikala hinduer eller som "hatkyrkan" i USA. Politiska grupper, som feminister och nazister. Dessa består av människor som dig och mig men som på något sätt när sin kamp med starka känslor så som hat, besvikelser, kränkthet. Jag har också erfarenhet av enskilda personer som ofta är irriterade.
Det är otroligt starka krafter! Om man, som jag, kommit nära dem (kan ju finnas på en arbetsplats, i en klass, på ett torg osv) så kan man faktiskt fascineras av att de påverkar allt och alla i närheten. Det är högst levande krafter! Vad gör det med en atmosfär? Ofta har jag sett att vi runt omkring blir tysta, backar undan, fegar ur, försöker behandla dessa personer med silkeshandskar. Ja, det är ju det som kanske är bäst för annars går det blixtsnabbt att bli indragen i debatter med dessa grupper/personer. De är nämligen superkänsliga. Bara det viskas något i ett hörn som går emot deras åsikter så har deras upptränade känslospröt upptäckt det snabbt.
Jag har, utan naivitet, erfarit både kunskapsmässigt och genom erfarenheter, att det finns en kraft som är större än dessa destruktiva krafter. Den kraft som är starkare heter Kärleken. Det låter naivt och som en klyscha och de arga, kränkta, sårade personerna blir antingen provocerade av det eller skrattar åt det.
Men jag är helt övertygad om att Kärleken är en enorm kraft som är det enda som bryter ner hat, helar människors själar från besvikelser, kränkthet och sår. Kärlek är egentligen det varje person söker, men de vet inte alltid om det. Kärlek står för Ljuset. Hatet står för Mörkret. Och Ljuset vinner över Mörkret. Tänd ett ljus i ett mörkt rum och det lyser upp hela rummet.
Så hur hanterar jag dessa grupper och personer. Jo, med det starkaste vapnet: Kärlek och förståelse.
Genom att sätta mig in i varför de agerar som de gör, se det lilla barnet inom dem, förstå deras behov, så kan jag också känna kärlek till dem.
Vi är alla bara som barn, med olika behov. Får vi kärlek så möts vår längtan.
Vi blir hela igen. Jag har sett många såna fall och har hopp för varje människa. Därför orkar jag se mig själv som socionom inom en snar framtid.
Därför kan jag älska alla människor.
Men för att vi ska bli fria från det som fräter sönder så krävs det att man kan förlåta och försonas med det som gör ont.
Det är möjligt för alla.
Ta hand om dig, rannsaka dig och se vilka krafter du drivs av och var ärlig och gör upp med det som inte bygger dig.
Du är värdefull och högt älskad, bara för att du är en unik människa, inte beroende av vad du gör.
