Nu är det den mörka årstiden i Sverige och visst vore det skönt med värme och sol...men jag är tack och lov ingen som suktar efter det jag inte har. Det vore för jobbigt! Nä, jag bryr mig inte om omständigheter som väder och annat utan njuter i fulla drag av vardagens unika stunder!
Har bara den här veckan lärt känna två kurskamrater bättre. Tänk, de har funnits där länge, men så plötsligt får man tillfälle att dela livet och olika tankar med varandra och detta älskar jag mer än vilken solig dag på stranden som helst! Relationer❤️ Människor❤️
Jag läser juridik hela terminen och känner mer och mer hur jag formas till socionom. Det är lite diskussioner i mitt huvud om hur jag ska vara i mitt blivande yrke... För man lyssnar ju på många olika föreläsare, läser många olika böcker och lär sig alla lagar och rättskällor...lyssnar man på jurister så säger de att mina egna känslor och åsikter ska läggas bort och jag ska bara strikt följa det som gäller. Lyssnar jag på socionomer så får jag veta att det går inte att koppla bort sig själv på det sättet utan "slåss för din klient och hitta det lilla kryphålet i regelsystemet som ger din klient sin rättighet." Och så har vi hört av praktikerna att "ja det är ingen ide att tro att man kan förändra något..."
Det är skönt med erfarenhet! Jag vet vem jag är, mina svaga punkter och att ha testat på att vara myndighetsperson tidigare så jag vet hur det fungerar.
Det spelar ingen roll vad jag hör - jag har min kallelse klar, min personlighet tillräckligt formad nu för att snart ge mig ut i det mörker människor lever i och mitt hjärta ska jag aldrig härda så att jag slutar känna!
Jag fick en profetisk hälsning en gång (det är när Gud talar till en genom en annan person) som löd: "jag ska göra din panna hård och ditt hjärta mjukt, säger Herren".
Och idag påminns jag om den hälsningen och inser att det ju passar en socionom bra! Tänk, han har format mig under snart 30 års tid för denna kallelse...visst är det fantastiskt?!
