Vår vän Anders begravdes idag och ceremonin var så vacker och värdig denna man; som hjälte i form av brandman, som make och pappa, son med mera och kyrkan var full av människor som ville hedra Anders. Carola var en av flera fantastiska sångare, gripande tal hölls och det starkaste var nog när de bar in hans kista till säckpipemusik och hans hjälm bars fram... Här en länk där Aftonbladet visar kortegen som förärades Anders efteråt:
En brandmans bön. Anders var en sådan som inte gjorde mycket väsen av sig offentligt, men som gav människor så mycket under sitt liv; lyssnade, peppade, visade att ingenting är omöjligt, hjälpte och stöttade.
Efter att nu är borta vill vi alla leva mer som honom. Han ger oss idag ett bra exempel att följa.
Jag har under åren tänkt "vad kommer människor tänka och säga om mig den dagen jag är borta?"
Det är en tanke som hjälper mig leva bättre, att både jobba med mig själv varje dag och göra mitt bästa, men också varje morgon be samma bön; låt mig vara till för någon annan idag."
Jag fick bli anförtrodd två hemligheter nyligen, samma dag, av två klasskompisar som jag inte umgås med mycket och det blev tecken för mig att jag är på rätt plats i livet❤️