Där ska ju båda göra karriär, skaffa barn och inreda hemmet - allt på samma gång helst.
Och så är vi generationen som bara vill göra roliga saker. Inte tråkiga; som städning, disk, tvätt osv.
När vi får barn är de också "prylar" som vi vill ha när det passar oss, men inte vill vi vara hemma särskilt länge, för karriären vi har är ju så roligt och vi bara måste få känna oss värdefulla - och det gör vi bara när vi känner oss viktiga på en arbetsplats.
Hemma är vi ju ingen. Vi bara är. Och får göra tråkiga saker...så som disk, tvätt, blöjbyten osv....
Eller? Ni förstår säkert att jag raljerar lite, att jag är ironisk. Men det kan upplevas i den svenska debatten som om det är så här inställningen är hos paren, speciellt i storstäderna.
Vad tycker jag då? Och hur fungerar jämställdheten här hemma hos oss?
Jag tycker det är rätt så enkelt; man delar upp arbetet hemma mellan alla i familjen, om alla har jobb och skola. Är någon hemma med barn, föräldraledig, eller arbetslös, så kan man få ta flera delar av hemmaarbetet.
I mitt fall var jag hemma första omgången 4år och gjorde alla hushållssysslor själv. Det var ju inget konstigt eftersom min man alltid jobbat ohyggligt mycket på sin fasta tjänst på PEAB. Speciellt de åren han var arbetsledare på byggen och måste alltså vara på plats först och sist därifrån. Trycket på den ansvarige på ett byggprojekt är otroligt hårt. Budget och tider ska hållas.
Andra omgången var jag hemma ett år men tog sen med mig våra tre små pojkar till det dagis jag och vänner startade, just för att vi faktiskt ville vara mer med våra barn. Och ha bättre kvalitet på dagis än vad utbudet hade. Så jag var med mina pojkar ända tills de började skolan. Jag slutade på dagiset då sista pojken började första klass.
Åren efteråt så pluggade jag och jobbade extra, samt hade deltidstjänst på arbetsplatser efter att skolan var slut. Som deltidare tog jag större delen av hemmaarbetet. självklart.
MEN då pratar vi städning, tvätt och matlagning + disk.
Det min man gjort under alla år är att dels sköta, laga och fixa med bilarna. Dels renovera vårt stora hus i olika omgångar. Samt diverse trädgårdsarbete på sommaren.
Idag gör vi båda "karriär". Jag har en deltidsanställning + mitt företag. Han har avancerat till biträdande arbetschef på PEAB Öst. Kontorsjobb med hyfsade tider. Jag har numera bra arbetstider och väldigt flexibelt.
Så...hur ser jämställdheten ut nu då? Väldigt orättvis! ................. min man gör mer än mig!
Jag städar, övervåningen. Våra stora killar städar undervåningen och sina rum.
Tvätten sköter jag, samt killarna ibland.
Matlagningen sköter killarna varsin dag, sen jag och Peter de gånger som blir över.
Men sen tar Peter mycket mer av disken och servicen i köket, samt att han passar upp mig/oss väldigt mycket!
Så hos oss är det faktiskt orättvist åt det andra hållet;)
Men det är olika skeden i livet.
Och att man kan vara flexibel, beroende på hur trött den ena eller den andra är.
Jag har nu varit hängig i över en månad och Peter är fantastisk på att göra mer just därför.
Jag antar att det blir jämställt i det långa loppet:)
Hur kom jag att tänka på detta? Jo, jag sitter här i soffan med datorn i knät och tittade till på Peter som tog disken efter middagen....:)
Men så fort jag känner mig piggare så kommer jag fara omkring i huset igen och feja, diska och laga mat!
världens bästa make med sina girls:)